Ett roulettesystem är ett mönster för hur insatsen ändras mellan omgångarna. Systemen har olika namn och olika trappor, men de har en sak gemensam: de rör bara beloppet du satsar och lämnar både sannolikheten och utdelningen orörda. Det de gör är att forma hur utfallen fördelas över en kväll, och den skillnaden är märkbar. Här är mönstren och talen bakom dem.
När du letar efter ett sätt att lägga insatserna
Alla system utgår från samma två delar. Du väljer en satsning, oftast en jämn chans som rött eller svart, och en regel för hur beloppet ändras beroende på hur det gick förra omgången.
Hjulet vet ingenting om regeln. Varje snurr dras oberoende av de tidigare, och ett rött nummer efter fem svarta är lika sannolikt som efter fem röda. Systemet ändrar därför inte vad som händer, bara hur mycket som står på spel när det händer.
Namnen är gamla och kommer från andra spel. Martingale användes om vadslagning långt innan roulettehjulet fanns i sin nuvarande form, och Labouchère är uppkallat efter en brittisk politiker på 1800-talet. Systemen har vandrat mellan spelformer och används idag lika ofta i baccarat och blackjack som vid roulettebordet.
Skillnaden märks ändå i hur en kväll ser ut. Ett mönster kan ge många små plusresultat och sällsynta stora minus, ett annat kan ge jämna små svängningar åt båda hållen. Det är den formen på fördelningen som är systemens verkliga innehåll.
Vad licensen får omfatta för spel av det här slaget står i 5 kap. 2 § spelförordningen (2018:1475).
Martingale och dubblingen
Det mest kända dubblingssystemet är också det enklaste. Satsa en enhet på en jämn chans, dubbla efter varje förlust och gå tillbaka till en enhet efter en vinst. Varje avslutad serie ger en enhets vinst, oavsett hur många steg den tog.
Bordets maxinsats sätter gränsen. Med tio kronor som bas och tusen kronor som tak kommer du sju steg: 10, 20, 40, 80, 160, 320 och 640 kronor. Det åttonde steget skulle kräva 1 280 kronor och tar därför stopp.
Sju förluster i rad på en jämn chans i europeisk roulette inträffar med 0,94 procents sannolikhet, vilket blir ungefär en gång på 106 serier. Händer det har du satsat 1 270 kronor i den serien, mot en vinst på tio kronor per serie som gick igenom.
Räkningen går ihop åt ett håll. Varje serie kostar i förväntan 2,05 kronor, eftersom de förväntade insatserna i serien summerar till knappt 76 kronor och husfördelen på 2,70 procent arbetar på hela den summan. Trappan flyttar pengarna i tiden, inte procenten.
Basinsatsen avgör hur många steg som ryms. En bas på fem kronor mot samma tak ger åtta steg i stället för sju, medan en bas på tjugo kronor bara ger sex. Ju lägre bas, desto fler steg innan taket, och desto mindre är vinsten per avslutad serie.
Chansen att klara femtio serier i rad utan att slå i taket är 62 procent. Det är skälet till att systemet upplevs som pålitligt under ett par kvällar och sedan inte gör det.
De mjukare varianterna
D’Alembert trappar långsammare. Insatsen höjs med en enhet efter en förlust och sänks med en efter en vinst, vilket ger betydligt lägre toppar än en dubbling. Priset är att en dålig period tar längre tid att arbeta sig ur, eftersom återgången sker ett steg i taget.
Fibonacci följer talföljden 1, 1, 2, 3, 5, 8 och så vidare. Vid förlust går du ett steg framåt i följden och vid vinst två steg bakåt. Upptrappningen är mjukare än Martingale i början men växer ändå snabbt: tio steg summerar till 143 enheter.
Labouchère arbetar med en lista. Du skriver ned en talföljd, satsar summan av första och sista talet, stryker båda vid vinst och lägger till förlustbeloppet sist vid förlust. Serien är klar när listan är tom, och den växer när förlusterna kommer tätt.
Gemensamt för de tre är att de kräver bokföring. Du behöver hålla reda på var i trappan eller i listan du befinner dig, och ett digitalt bord ger inget stöd för det. Vid höga tempon är just den detaljen den vanligaste orsaken till att ett mönster spårar ur i praktiken.
Paroli går åt motsatt håll mot de tre andra. Där höjs insatsen efter en vinst i stället för efter en förlust, oftast i tre steg innan man går tillbaka till basen. Mönstret ger små förluster i vanliga fall och enstaka större plusresultat.
Roulettesystemen sida vid sida
| System | Så ändras insatsen | Så fördelas utfallen | Var den tar stopp |
|---|---|---|---|
| Martingale | Dubblas efter varje förlust | Många små plus, sällan ett stort minus | Bordets tak efter sju steg |
| D’Alembert | Upp en enhet vid förlust, ned en vid vinst | Jämna svängningar åt båda håll | Ingen hård gräns, men långa serier |
| Fibonacci | Ett steg fram vid förlust, två bak vid vinst | Mjuk start, snabb ökning efter hand | Bordets tak efter omkring tio steg |
| Labouchère | Summan av första och sista talet i en lista | Serier med tydlig början och slut | När listan blivit för lång att hantera |
| Paroli | Höjs efter vinst, återgår efter tre steg | Många små minus, enstaka större plus | Vid det förbestämda antalet steg |
Kolumnen om fördelning är den som skiljer dem åt. De fyra första flyttar tyngdpunkten mot många små vinster med en svans av stora förluster, medan Paroli gör tvärtom och accepterar många små förluster för chansen till en längre svit.
Tabellen säger ingenting om förväntat resultat. Alla fem raderna landar på samma förväntade kostnad per satsad krona, eftersom husfördelen arbetar på omsättningen och inte på mönstret. Det som skiljer är hur den kostnaden fördelar sig över kvällen.
Sista kolumnen är den som avgör i praktiken. Ett bord har både ett golv och ett tak, och taket ligger sällan mer än hundra gånger över golvet, vilket räcker till just den handfull steg som tabellen anger.
Det som ändrar talet på riktigt
Ett mönster för insatser lämnar husfördelen orörd. Två saker vid bordet gör det inte, och båda står i bordets egen information.
Antalet nollor är det första. Ett europeiskt hjul har en nolla och 37 fack, medan ett amerikanskt har två nollor och 38, vilket nära nog dubblar husets andel. Skillnaden mellan bordstyperna är utvecklad på vår sida om europeisk roulette.
Bordsregler för nollan är det andra. La partage ger tillbaka halva insatsen på en jämn chans när kulan landar på noll, och en prison låser i stället insatsen till nästa snurr och betalar tillbaka den hel om satsningen då vinner. Båda halverar husets andel på just de jämna chanserna, vilket är just de satsningar systemen använder.
Kombinationen är därför den enda som betyder något i talen. Ett system spelat på ett franskt bord med la partage möter en halverad husfördel, och det beror på bordet och inte på systemet.
Vilket mönster som passar vilken kväll
Valet handlar om vilken sorts kväll du vill ha. Vill du ha många omgångar som slutar strax över noll passar en trappa av Martingale-typ, med vetskapen om att den serien som bryter tar tillbaka allt och lite till.
Vill du ha lugnare svängningar är D’Alembert det jämnaste av mönstren. Insatserna håller sig nära basen under långa perioder, och kvällen slutar sällan långt från utgångsläget åt något håll.
Vill du ha chansen till en längre svit utan att beloppen trappas upp under förlust är Paroli konstruerat för det. Där ligger insatsen kvar på basen tills en vinst kommer, vilket gör att en dålig period aldrig blir dyrare per omgång.
Ingen av dem ändrar vad hjulet gör, och det är värt att ha klart för sig innan man väljer. Vill du se hur samma sorts avvägning ser ut i ett automatspel, där fördelningen byggs in i spelet i stället för i insatsen, går vår genomgång av Megaways och moderna vinstsätt igenom hur det går till.
Vad som gäller för kasinospel som spelform framgår av Spelinspektionens sida om kasinospel.